Den här texten handlar indirekt om inkludering, kanske en globalares viktaste ord. Att bilda kontakter är viktigt, var man än i världen befinner sig. Men är det så lätt egentligen?

 

Visst känner ni till Michael Jacksons ,"You are not alone". Väldigt fin låt som handlar om att han alltid är nära den han älskar, även om de är långt borta från varandra. Han är där för att stanna.

 

I somras, vecka 29, var jag som så ofta den veckan på året på MBT - missionärsbarnsträffen. Två av ledarna jag delade rum med, Hanna och Anna, var fantastiska på att sjunga. Ofta, hela tiden, även tidiga mornar. En av sångerna var den här, fast det råkade bli lite fel i texten. Istället sjöng de " I AM NOT ALONE; I AM HERE WITH YOU!" Det var fantastiskt.

 

Innan jag flyttade till Borås var jag välidgt nervös över sitautonen, hur det skulle bli, vilka människor jag skulle träffa och hur studierna skulle vara. Jag pratade med min mamma och vi pratade om hur jag skulle göra för att lära känna nya människor, i lite flummig anda. Kom på att jag skulle gå fram till näraste kurskamrat och sjunga just den låten "I am not alone, I am here with you!" Visst hade det varit så skönt att bara släppa loss och ge sig själv utrymmet att vara sig själv till 100% första skoldagen. Men det ligger någonting mer i just den frasen. Det är lite så en får göra när man inte har någon kompis, gå fram till någon och göra ett försök att välja den personen till sin vän. Jag tycker att samhället är så exkluderande och det visar sig mer och mer hela tiden. Det beror nog inte enbart på elaka människor utan på tidsbrist, prioriteringar, ohälsa, egoism, tanklöshet och vana.

 

Att lära känna människor idag känns som ren tur. Hur lär man känna någon som knappt har tid att säga hej när en möts på stan? Den lilla tid som finns ska gå åt till att umgås med den familj man har hemma, och eftersom den ska prioristeras får alla andra komma i andra hand, eller inte alls.

 

Därför är min taktik att inom mig sjunga den frasen vart jag än går. TIll ICA, genom att hälsa på kassörskan som om vi vore bekanta, biblioteket, genom att fråga efter en bok bara för att säga något till någon, till kyrkan, genom att sitta bredvid någon i en kyrkbänk och höra när pastorn pratar om församlingens gemenskap. Efter ett av de stegen, kan man kanske säga någonting mer än en liten fras. För det ska väl inte bara handla om att jag säger något, utan att VI delar saker, som t.ex. ord. Och om man har tur, få en vän och kunna ärligt säga "You are not Alone, I am here with you". Som det ska vara.